Hormuzsundet
Sundet bär olja som motsvarar ungefär en femtedel av världens förbrukning av flytande petroleumprodukter och ungefär en femtedel av den handlade flytande naturgasen, och rörledningarna runt det har bara omkring 2,6 miljoner fat om dagen i ledig kapacitet, vilket gör kontrollen över genomfarten till ett påtryckningsmedel långt innan sundet är helt stängt.
Hormuzsundet är farleden mellan Iran och Oman som förbinder Persiska viken med Omanbukten och Arabiska havet. På det smalaste stället är det omkring 33 kilometer brett. Den amerikanska energimyndigheten EIA anger att i genomsnitt omkring 20 miljoner fat olja om dagen passerade sundet under 2024, ungefär en femtedel av världens förbrukning av flytande petroleumprodukter. Ungefär en femtedel av all handlad flytande naturgas tog samma väg samma år, nästan allt av det från Qatar.
Att stänga ett flaskhalssund är inte det enda sättet att använda det. USA:s och Israels krig mot Iran inleddes den 28 februari 2026, och Iran begränsade från början av mars genomfarten för de flesta fartyg, i vad Al Jazeera senare beskrev som en faktisk stängning. Ett samförståndsavtal med Washington öppnade farleden igen den 17 juni. Före kriget passerade omkring 100 fartyg om dagen. Under de första 18 dygnen efter återöppnandet passerade 513, enligt PortWatch-siffror som Al Jazeera återger. Frågan till sjöss är nu vems tillstånd ett fartyg behöver.
Utsattheten är ojämnt fördelad. EIA:s fartygsspårning för 2024 ger Saudiarabiens flöden av råolja och petroleumprodukter genom sundet omkring 5,5 miljoner fat om dagen, Iraks 3,2 miljoner, Förenade arabemiratens 1,9 miljoner och Kuwaits 1,3 miljoner. Av råoljan och kondensatet gick 84 procent till asiatiska köpare, främst Kina, Indien, Japan och Sydkorea. Europa tog emot omkring 0,7 miljoner fat om dagen av råoljan. EIA påpekar att även ett tillfälligt stopp kan höja fraktkostnaderna och driva upp världens energipriser.
EIA nämner bara Saudiarabien och Förenade arabemiraten som länder vars rörledningar för ut olja från Gulfen utan att passera sundet. Saudi Aramcos öst-västledning har en kapacitet på 5 miljoner fat om dagen till Yanbu vid Röda havet, och en ledning på 1,8 miljoner fat för emiratisk råolja går till Fujairah vid Omanbukten. Ingen av dem går för fullt, och EIA bedömer att bara omkring 2,6 miljoner fat om dagen av kapaciteten är tillgänglig vid ett avbrott. Irans Goreh-Jask-ledning, med omkring 300 000 fat om dagen, har inte lastat sedan september 2024.
Den andra vägen ut går norrut. Ankara och Bagdad förnyade avtalet om ledningen från Kirkuk till Ceyhan den 1 augusti 2026, ett ettårigt arrangemang som omfattar 750 000 fat om dagen. Ledningens högsta kapacitet är omkring 1,5 miljoner; turkiska uppgifter anger faktiska flöden nära 170 000. Det som ingen av dessa lösningar avgör är rätten. Havsrättskonventionen säger att transitpassage genom sådana sund inte får hindras och inte får upphävas. Iran vill ha erkänd kontroll över sin sida och en transitavgift. Washington och många rederier säger att passagen måste förbli fri.
”Omanierna föreslår nu tre leder för sjötrafiken: en som går genom Irans territorialvatten, en internationell, och en genom omanskt territorialvatten”
Siffrorna
Vad jämförelsen visar
Där de är överens
Ingen bestrider storleksordningen. Sundet bär en femtedel av världens oljeförbrukning och en femtedel av LNG-handeln, och det finns ingen ersättningsväg i samma skala: EIA:s uppskattning av ledig ledningskapacitet är omkring 2,6 miljoner fat om dagen mot omkring 20 miljoner som normalt passerar. Sjöfartsanalytiker är också överens om att skadan börjar långt före en fullständig stängning. Omdirigerade fartyg bränner mer bränsle och är längre till sjöss, vilket driver upp driftskostnaderna, och försäkrings- och krigsriskpremierna stiger med dem.
Där de skiljer sig
Två frågor delar parterna. Den första är om passagen genom ett internationellt sund får göras villkorad och prissatt: Iran säger sig avse att införa transitavgifter när en 60-dagars övergångsperiod löper ut, medan USA och många rederier hävdar att passagen ska förbli fri. Oman har enligt Reuters uppgifter föreslagit en mellanform, en gemensam regional mekanism med frivilliga avgifter efter Malackasundets modell. Den andra frågan är om rörledningar kan ersätta sundet: Ankara och Bagdad framställer Ceyhan-leden som en verklig alternativ väg, medan EIA:s siffror visar att den lediga kapaciteten runt sundet är en bråkdel av flödena.
Det ingen säger
Minorna och försäkringen. Minröjningen ska enligt uppgifter bli Irans ansvar, men ingen har sagt när den ska ske, vem som verifierar att en led är röjd eller vad som händer om verifieringen uteblir. Så länge frågan är öppen förblir den centrala delen av sundet, där havsbotten antas vara mest minerad, i stort sett oanvänd. Ingen har heller redovisat vad krigsriskförsäkringen för en passage nu kostar. Premierna på politiskt utsatta rutter sägs ha stigit, men någon siffra för Hormuz har inte offentliggjorts.
Vem säger vad
Sundet kan inte återgå till läget före kriget då sjöfarten flöt fritt. Han avvisar Omans förslag om en jämn delning av transitlederna, eftersom det inte möter Irans säkerhetsoro, och föreslår i stället att Iran sköter sjöfarten på sin sida medan Muscat sköter en del men inte hela den motsatta leden. Iran kommer enligt honom att överväga varje åtgärd för att behålla kontrollen, inklusive att kriget återupptas.
Beskriver den omanska kompromissen: tre separata farleder i stället för en delad kontroll, och en iransk hållning som är mer flexibel bakom kulisserna än i de offentliga uttalandena.
”The Omanis are now suggesting three lines for the maritime traffic: one that runs through Iran’s territorial waters, an international one, and one through Omani territorial waters”Omanierna föreslår nu tre leder för sjötrafiken: en som går genom Irans territorialvatten, en internationell, och en genom omanskt territorialvatten
Skadan uppstår inte först vid en stängning. Att göra passagen beroende av tillstånd räcker för att lasta över kostnader och osäkerhet på sjöfarten, och det farliga är prejudikatet: om flera stater prövar gränserna med selektiv tillämpning, avgifter eller tullar i internationella sund avgörs utfallen av förhandlingsstyrka.
”Even short of a full shutdown, ‘permissioning’ and pressure can impose major costs and uncertainty”Även utan en fullständig stängning kan tillståndsgivning och påtryckningar innebära stora kostnader och stor osäkerhet
Går emot bilden av ett brott mot ordningen. Att pressa en motståndares ekonomi till sjöss är lika gammalt som sjökriget; det nya är skalan, containervolymerna och världsflottans storlek, alltså hur mycket en avspärrning nu kostar.
”Maritime action has always been an important aspect to weigh pressure on an enemy’s economy and military – there is nothing new there, but what has changed is the scale, the volume of containers, the size of the global fleet”Sjöoperationer har alltid varit ett viktigt sätt att lägga press på en fiendes ekonomi och militär, det är inget nytt med det, men det som har förändrats är skalan, containervolymerna, storleken på världsflottan
Vägen runt sundet går att bygga. Han meddelade den 1 augusti 2026, efter ett möte i Ankara med Iraks oljeminister, att ett transitarrangemang för Kirkuk-Ceyhan-ledningen som täcker en daglig kapacitet på 750 000 fat har genomförts, medan förhandlingar om ett långsiktigt avtal fortsätter. Avtalet har enligt honom fått en mer strategisk ställning genom utvecklingen på världens oljemarknader.
Institutionell motvikt till hoppet om kringgående rutter. Merparten av volymerna som passerar sundet har ingen annan väg ut ur regionen, och den lediga kapaciteten i de saudiska och emiratiska ledningarna räcker till omkring 2,6 miljoner fat om dagen mot omkring 20 miljoner som normalt passerar.
”Most volumes that transit the strait have no alternative means of exiting the region, although there are some pipeline alternatives that can avoid the Strait of Hormuz.”Merparten av de volymer som passerar sundet har inget alternativt sätt att lämna regionen, även om det finns vissa rörledningsalternativ som kan undvika Hormuzsundet.
Vår bevakning
- Iran säger att avtalet med Oman om Hormuzsundet är nära klartfredag 7 augusti 2026
- Omanmedlade samtal om Hormuzsundet fortsätter – Washington signalerar optimism, Teheran tonar neronsdag 5 augusti 2026
- Trump ger Iran en sista chans och håller kvar blockaden av landets sydliga hamnarmåndag 3 augusti 2026
- Ankara och Bagdad förlänger Kirkukledningen ett år, 750 000 fat om dagensöndag 2 augusti 2026
- Trump ställer in anfallet mot Iran och säger att ramarna för ett avtal är klarasöndag 2 augusti 2026
- Türkiye och Irak tecknar ettårigt avtal om oljeledningen till Ceyhanlördag 1 augusti 2026
- Iran uppger sig ha slagit mot amerikanska baser i Kuwait och Bahrain efter ny amerikansk anfallsvågfredag 31 juli 2026
- USA och Iran utväxlar missilsalvor och hoppet om ett snabbt slut falnartorsdag 30 juli 2026
- Irak erbjuder Turkiet en miljon fat olja om dagen medan Hormuzsundet är stängtonsdag 29 juli 2026
- USA och Saudiarabien slår tillsammans mot Iranstödda miliser i Irak sedan Teheran brutit uppehålletonsdag 29 juli 2026
- Iran och Oman utbyter förslag om hur Hormuzsundet ska styrastisdag 28 juli 2026