·

God Morgon

Geopolitik · Europa · Sverige · Türkiye · ekonomi
Bakgrund

Kriget mellan USA och Iran

Kriget inleddes den 28 februari 2026 med amerikanska och israeliska flyganfall som dödade Irans högste ledare, och de uppgörelser som följt har stoppat skjutandet utan att avgöra de två frågor kriget handlar om: kärnteknikprogrammet och Hormuzsundet.

Kriget mellan USA och Iran

USA och Israel anföll Iran den 28 februari 2026. Trump tillkännagav samma natt "major combat operations" och sade att målet var att se till att Iran aldrig fick kärnvapen. Han uppmanade också iranierna att ta över sitt eget styre när bombningarna var slut. Washington hade fört samtal med Teheran om kärnteknikprogrammet före anfallen, och Iran hävdade att man inte byggde något vapen. Första dygnets anfall dödade högste ledaren Ali Khamenei. Den 8 mars utsåg det klerikala organ som väljer Irans högsta auktoritet hans son Mojtaba till efterträdare.

Iran höll inte svaret inom sina egna gränser. Robotar och drönare sändes mot Israel och mot amerikanska styrkor i Jordanien, och anfall träffade Kuwait och Bahrain. Sedan den 28 februari kontrollerar Iran sjöfarten genom Hormuzsundet och kräver tillstånd och passageavgifter. USA blockerade Irans södra hamnar, och striderna når nu Irak, Libanon och Jemen. FN-kontoret OCHA räknade, med WHO som källa, fler än 3 400 dödade och fler än 33 000 skadade civila i Iran mellan den 28 februari och den 9 juni. Den räkningen slutar där.

Trump tillkännagav en tvåveckors vapenvila i början av april och förlängde den den 21 april. En vapenvila gällde fortfarande under hela juni, uppger OCHA, men OCHA:s och CNN:s versioner skiljer sig åt om vilken uppgörelse det var som höll. Den 17 juni offentliggjorde USA de fjorton punkterna i Islamabadmemorandumet, förmedlat av Pakistan. Texten förklarar kriget avslutat på alla fronter och ger sextio dagar att nå ett slutligt avtal, förlängbara i samförstånd. Den avvecklar också den amerikanska blockaden inom trettio dagar och utlovar minst 300 miljarder dollar till iransk återuppbyggnad.

Vad texten inte gjorde var att fullt ut avgöra någon av de frågor kriget handlar om. Sundets framtida förvaltning lämnades till Iran och Oman att bestämma tillsammans med grannstaterna. Om det anrikade uranet fastställde den bara ett minimum: nedblandning på plats under IAEA:s tillsyn, medan själva avvecklingssättet sköts upp. Från den 19 juni pekade Iran ut en enda farled som säker och besköt fartyg som använde de andra. Striderna återupptogs den 8 juli, och den 18 juli meddelade Iran att man fryser sina åtaganden.

Det som nu är omstritt är om någon förhandlar över huvud taget. Trump säger att samtal förs på Irans begäran, med stöd av Saudiarabien, Emiraten och Qatar, och på den grunden ställde han in ett planerat storanfall den 1 augusti. Irans utrikesministerium säger att landet talar med Oman och andra stater i regionen, inte med Washington. Blockaden ligger kvar som påtryckningsmedel, och det kärnteknikprogram Trump angav som skäl i februari återstår att förhandla om.

”Jag har gått med på, för världens framtida bästa och likaså för överlevnaden av ett framgångsrikt och välmående Iran, att ställa in anfallet, under förutsättning att vi snabbt kan få till ett AVTAL”
Donald TrumpUSA:s president

Siffrorna

Krigets första dygn
USA inledde "major combat operations" mot Iran natten till den 28 februari 2026. I samma uttalande sade Trump till iranierna: "When we are finished, take over your government."
Ny högste ledare
Ali Khameneis son Mojtaba Khamenei utsågs den 8 mars 2026 till Irans nye högste ledare, åtta dagar efter att fadern enligt Guardian dödats i ett amerikansk-israeliskt anfall mot Teheran på krigets första dag.
Civila dödsoffer i Iran
FN:s humanitära samordningskontor OCHA anger fler än 3 400 dödade civila och fler än 33 000 skadade för perioden 28 februari till 9 juni 2026, med WHO:s lägesrapport av den 11 juni som källa. Ingen senare siffra finns i rapporten, så den täcker inte striderna i juli.
Vad kriget kostat USA
Försvarsminister Pete Hegseth uppgav inför senatens anslagsutskott den 21 juli 2026 att kriget kostat omkring 37,5 miljarder dollar, en siffra som enligt honom rymmer kostnader ända fram till budgetårets slut den 30 september. I mitten av maj angav Pentagon omkring 29 miljarder. Källor säger till CBS att den verkliga kostnaden är betydligt högre.
Vad avtalet i juni faktiskt sade
Islamabadmemorandumets fjorton punkter, offentliggjorda av USA den 17 juni 2026, ger högst 60 dagar att nå ett slutligt avtal, förlängbara i samförstånd, och avvecklar den amerikanska sjöblockaden inom 30 dagar. Om Irans anrikade uran fastställer texten bara ett minimum, nedblandning på plats under IAEA:s tillsyn; resten skjuts upp till senare förhandlingar.
Fyra till fem veckor
Trump sade i krigets inledning att det skulle vara i fyra till fem veckor, men varnade för att det kunde dra ut på tiden. Den 30 juli 2026 var kriget inne på sin femte månad.
När Iran frös avtalet
Den 18 juli 2026 uppgav Irans vice utrikesminister Kazem Gharibabadi enligt nyhetsbyrån Tasnim att Iran fryser genomförandet av sina åtaganden enligt Islamabadmemorandumet, sedan USA brutit sina.
Tio ambassader samma dag
Den 1 augusti 2026 gick USA:s beskickningar i Bahrain, Irak, Israel, Jordanien, Kuwait, Libanon, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten ut med en gemensam varning om att amerikaner bör överväga att lämna regionen.

Vad jämförelsen visar

Där de är överens

Ingen av parterna säger sig vilja att kriget fortsätter, och båda har hållit samma kanaler öppna: Pakistan, som förmedlade junimemorandumet, och Oman, som sköter sundfrågan. Saudiarabiens försvarsminister sade enligt AP till Trump och vicepresident Vance att kungariket vill se nedtrappning och att Washington och Teheran återvänder till förhandlingsbordet. Pentagons egen kostnadsuppgift steg från omkring 29 miljarder dollar i mitten av maj till 37,5 miljarder den 21 juli.

Där de skiljer sig

Ordningsföljden, och om samtal alls pågår. Washington vill se sundet öppnat och kärnvapenhotet undanröjt innan blockaden hävs; Teheran säger att ingenting rör sig medan belägringen består. Trump säger att Iran bett om samtal, backat av Saudiarabien, Emiraten och Qatar. Irans utrikesministerium säger samma dag att landet bara talar med Oman och andra i regionen.

Det ingen säger

Vad någondera sidan skulle godta som ett slut. Kriget inleddes med en uppmaning till iranierna att störta sitt eget styre, men junitexten går åt motsatt håll: där lovar båda parter att inte lägga sig i varandras inre angelägenheter. Och de fjorton punkterna nämner varken Irans robotprogram eller de allierade miliserna i Irak och Jemen, trots att det är just de som gör kriget regionalt. Libanon är den enda front texten tar upp.

Vem säger vad

Donald Trump, USA:s president

Ställde in ett planerat storanfall den 1 augusti och sade att konturerna av en uppgörelse var klara. Kräver att Hormuzsundet öppnas helt och att kärnvapenhotet upphör, och låter blockaden ligga kvar tills ett avtal är på plats.

”I have agreed, for the future benefit of the WORLD and, likewise, the survival of a successful and prosperous Iran, to cancel the attack, subject to being able to rapidly make a DEAL”Jag har gått med på, för världens framtida bästa och likaså för överlevnaden av ett framgångsrikt och välmående Iran, att ställa in anfallet, under förutsättning att vi snabbt kan få till ett AVTAL
Rafael Grossi, chef för FN:s atomenergiorgan IAEA

Den enda röst här som prövar krigets angivna skäl. Talade med CNN några dagar efter de inledande anfallen och sade att Iran inte var dagar eller veckor från ett kärnvapen. Han pekade samtidigt på allvarliga problem: en omotiverad upplagring av nästan vapengradigt material och bristande insyn vid inspektioner. CNN återgav uttalandet i sin direktrapportering den 2 och 3 augusti.

”we never had information indicating that there was a structured systematic program to build or to construct a nuclear weapon”vi har aldrig haft uppgifter som tyder på att det fanns ett strukturerat, systematiskt program för att bygga eller konstruera ett kärnvapen
Esmail Baghaei, talesperson för Irans utrikesministerium

Förnekar att Iran förhandlar direkt med USA. Teheran talar med Oman och andra stater i och utanför regionen, och ingenting rör sig så länge belägringen till sjöss består. Orden nedan är Al Jazeeras engelska återgivning, inte engelska som han själv talade.

”As long as the maritime siege and US actions continue, nothing significant will change in the Strait of Hormuz”Så länge belägringen till sjöss och USA:s agerande fortsätter kommer ingenting av betydelse att förändras i Hormuzsundet
Ali Abdollahi, chef för Irans militära centralkommando

Företräder den militära linjen mot utrikesministeriets diplomatiska. Anklagar Washington för upptrappning och riktar hotet mot de grannländer som hyser amerikanska styrkor. Uttalandet lästes upp i iransk statlig television, och orden nedan är Arab News engelska återgivning av det.

”Any country serving as defensive shield for criminal and aggressive America will be engulfed by the flames of war”Varje land som tjänar som försvarssköld åt det brottsliga och aggressiva Amerika kommer att uppslukas av krigets lågor
Tahir Andrabi, talesperson för Pakistans utrikesministerium

Pakistan förmedlade Islamabadmemorandumet i juni och håller kanalen öppen trots att texten fallit. AP beskriver landet som en central medlare. Ministeriet kallar läget prekärt men säger att samtal pågår för att normalisera det, särskilt i Hormuzsundet.

”We note with concern that the security situation remains precarious”Vi noterar med oro att säkerhetsläget fortsatt är prekärt
Ali al-Zaidi, Iraks premiärminister

Irak är varken part eller åskådare. Den 28 juli beordrade han säkerhetstjänsterna att utreda de påstådda drönaranfallen mot Saudiarabien; dagen därpå anföll amerikanska och saudiska plan miliser på irakisk mark. I Guardians engelska översättning sade han att Irak var fast beslutet att hindra irakiskt territorium från att användas som väg eller utskjutningsplats för anfall mot broderliga eller vänskapliga länder.

Resul Serdar, Al Jazeeras korrespondent i Teheran

Går emot båda sidors officiella hållning. Rapporterar att Iran, trots de offentliga utspelen om att ingenting förhandlas, i praktiken visar en viss rörlighet i frågan om sundets förvaltning.

”Despite public statements, our sources tell us Iran is demonstrating some flexibility.”Trots de offentliga uttalandena säger våra källor att Iran visar en viss flexibilitet.

Vår bevakning